fbpx
 

Som att vinna på triss

Som att vinna på triss

Jag har inte varit helt öppen angående min träning senaste tiden. Sedan 5 veckor tillbaka har min “andra” fot besvärat mig. Den svullnade upp och smärtade både när jag belastade den och när jag var i vila. Att kunna springa fanns inte ens på kartan. Och som så många gånger förr fick jag lägga skorna på hyllan. Jag var så arg, besviken och ledsen för att jag ännu en gång fått ett avbrott i träningen. Men framförallt frustrerad över att jag inte kan förhålla mig till den kunskap och information jag tagit del av senaste åren och som jag förmedlar till kunder och patienter. Jag har inte levt som jag lärt utan istället bara kört på och hoppats på det bästa. Mitt stora mål ligger så nära hjärtat och omedvetet har jag letat genvägar, men dem slutar alltid såhär. Jag har inte gjort min kropp rättvis.

Jag har varit flitig med min rehabilitering men känt att det är något i löpningen jag saknat. Jag har fått stöd av mina coacher, Cai & Jesper där vi filmat och tittat hur löpningen ser ut. Att få se hur det ser ut och att få se hur det förändras med olika teknikknep är så värdefullt. Att ha tekniken i huvudet men att sedan säga till kroppen att göra det är lättare sagt än gjort. Men att få känna på känslan när allt bara stämmer är som att vinna på Triss, plötsligt händer det. En obeskrivlig lycka! Ett par till puzzelbitar har fallit på plats tack vare analysen och jag hoppas kunna finna denna känsla oftare än jag vinner på triss.

Även om en teknisk detalj kan betyda så mycket så har jag också vågat “zooma ut”, som min coach Jesper alltid brukar säga. Ta ett steg bak och se helheten kan ge så mycket svar, men då har vi ofta kopplat till hur jag använder min kropp i rörelse och när jag springer. Nu har jag zoomat ut ett steg till…

Hur lever jag egentligen mitt liv? (En klyschig fråga, jag vet! men på riktigt, hur lever jag mitt liv??)

Jag ser mig själv rusa från ena stället till det andra, arbete dag som natt och oregelbundna måltider. Många har försökt få mig att se men jag har blundat och rusat vidare. Lite med känslan, ingen kan säga åt mig vad jag ska göra, och jobbat ännu lite hårdare utan att veta vart jag är påväg. Men nu försöker jag ta lärdom. Jag zoomar ut, zoomar ut och försöker hitta en balans. Vad vill jag? Min senaste skada har fått mig att stanna upp och jag är därför på ett sätt glad att jag fick den.

Jag har funnit ro i min vardag och jag kommer fortsätta att dela med mig av detta i bloggen!

2225

2 Comments
  • Hanna Karlsson
    Posted at 11:48h, 27 oktober Svara

    Så skön känsla att få perspektiv på sitt liv. Hoppas att du snart kan komma igång på “riktigt” med löpningen.

    • admin
      Posted at 17:48h, 28 oktober Svara

      Verkligen! Läskigt när man inser att man lever som i en liten bubbla :O
      Tack snälla 🙂 Skulle vara så underbart och få köra regelbundet utan hinder. Sänka krav och hitta balans kändes som ett steg i rätt riktning 🙂 Har du någon skada som bråkar med dig?

Post A Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.