fbpx
 

Inför Midnattsloppet

Inför Midnattsloppet

Nu är det bara drygt två timmar till start. Jag ska springa midnattsloppet i Stockholm. Jag hittade mitt senaste resultat därifrån, det var TOLV ÅR SEDAN. De loppet var den första gången jag sprang 10km. Jag satsade på 800m och 1500m på det tiden så jag minns hur det kändes riktigt långt. Det var en varm och härlig sommarkväll och jag minns hur starka mina ben kändes, men det svåra var att klara det mentalt, hålla tempo i så många kilometer. Alla hade även på den tiden likadana t-shirts. Det var en orange t-shirt och på ryggen stod det ”ett steg till”. Jag sprang och läste det hela tiden på personen framför, ”ett steg till, ett steg till…” och helt plötsligt var upploppet där. En mäktig känsla!

Nu, tolv år senare, känns det jätteroligt att vara tillbaka. Jag tog ett par veckor sommarledigt från träningen i början av juli. I slutet av juli månad skulle jag kicka igång igen och det har varit riktigt tröga veckor sedan dess. Det har känts som att kroppen inte svarat alls på träningen utan jag har känt mig sliten och nedtränad trots att jag inte ens tränar hälften så många pass som jag brukar. Mina vader har varit det största problemet. De har känts som två stora cementblock och dragit ihop sig trots att jag tagit det lugnt och sprungit i ett lugnt tempo. I onsdags höll jag ett gruppträningspass på taket där vi har en löparbana och bara efter 4 varv började de dra ihop sig. Spänningarna har pågått så länge att jag haft liten tendens till att det slitit även på hälsenorna. Frustrerande när jag visste att midnattsloppet börjar närma sig. Jag pratade med min kund, Eva, om det och hon funderade på om det berodde på att jag var uttorkad?

Jag hade inte tänkt på det. Jag började direkt att ta resorb och jag fick även tips om magnesium. Bara från ena dagen till den andra kändes det som att kroppen äntligen började släppa spänningarna och jag kände mig lättare och kvickare i kroppen. I och med att spänningarna funnits så länge kändes vaderna fortfarande lite slitna igår. Men idag är det stor skillnad, känner inget när jag går eller springer på stället, vilket var ömt tidigare. Nu är jag så laddad för ikväll! Det ska bli så roligt!!

För tolv år sedan sprang jag på 43.30. På den tiden tränade jag mer även om det inte var för att springa snabbt på milen. Jag hade dock inte tekniken jag har idag. Idag får vi se vad tekniken kan bidra med, nu när träningen legat lite på halvfart. Spännande!

NU KÖR VI!!

Hörs efter.

No Comments

Post A Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.