Monthly Archives: juni 2017

Min första halvmara

Det var alldeles för länge sen jag sprang ett lopp. För mig är alla lopp, oavsett storlek, förknippat till tävling. Och ska jag tävla då gäller det att jag kan prestera. Senaste tiden har det varit mycket fokus på jobb och min träning har inte prioriterats. Jag är därför väldigt långt ifrån den form jag en gång hade. Och det har varit en ständig kamp i huvudet om jag ska tävla eller inte. I löpning är det så otroligt lätt att se vilken form man är i och därför har jag inte velat tävla, med risken att springa mycket sämre än vad jag en gång klarat. Jag vet, det låter helt galet. Att undvika något man gillar att göra på grund av att man inte är tillräckligt bra.

Jag älskar att springa lopp. Jag älskar hela upplevelsen. Allt ifrån att äta den perfekta frukosten på morgonen, till pirret som växer i kroppen ju närmre man kommer tävlingen, till att stå där på startlinjen och vänta på att startskottet ska gå av. Sen det bästa av allt, själva loppet! Känslan av att springa precis på den kapacitet man klarar. Det är fantastisk känsla! Och varför hålla sig undan något som ger så mycket glädje för att jag är rädd för att inte kunna prestera på den nivån jag en gång hade? Obegripligt.

Målet är att klara ett maraton
I våras bestämde jag mig för att släppa dem tankarna och göra det som är kul. Jag tränar bäst med tydliga mål och jag vill kunna komma tillbaka och springa 800m/1500m på bana. För att inte hamna i tankarna där jag jämför mig med mina tidigare tider har jag lagt upp andra mål som inte är tidsbaserade, de räcker att mina mål på sikt är det. Under denna sommar har jag därför ett helt nytt mål, att klara av ett maraton!

Det här målet, att klara ett maraton, sattes i samband med att Im a runnerloppet gick ihop med Ekebyloppet och Uppsala Kulturmaraton och skapade det unika samarbetet uppsalalopp.se. Detta är ett jättestort steg för mig då jag tyckt att 10km har känts långt nog. Jag har sprungit två 10km lopp i mitt liv. Midnattsloppet i Sthlm år 2006 på tiden 43.30min och Blodomloppet i Uppsala 2014 på tiden 42.10. Jag har alltid varit så imponerad över alla som springer maratonlopp. Att orka hålla fokus och pressa kroppen under så lång sträcka. Och att nu få uppleva det själv om 3 månader. Det känns mäktigt. Och framförallt väldigt nervöst!

Hålla god frekvens och kort kontakttid
Sedan slutet på mars/början av april i år drog jag på mig en förkylning med halsont och feber. Efter en vecka hade det lagt sig men jag fortsatte att vara väldigt snuvig och hostig. Det tog 6 veckor!! innan jag blev helt bra och kunde träna, men det visade sig inte vara en förkylning utan det som gjorde att det blev bra var att jag blev rekommenderad att ta antihistamin. 2 dagar!! efter att jag började blev jag helt bra. Jag har aldrig haft problem med pollen tidigare men nu verkar jag ha utvecklat en allergi. I och med detta anmälde jag mig inte på ”challenge” 21km på Ekebyloppet som är den första utmaningen i Uppsalalopp.se och en del av upptrappningen till maraton utan anmälde mig till 5km. Några dagar innan tävlingen tänkte jag om. Det är klart jag ska springa 21km, allergin var borta och för att klara ett maraton kan det vara bra att känna av hur en halvmara känns. Jag hade hört att Ekebyloppets långa bana var fantastisk så det var bara att börja ladda. Fokus var på att hålla en god frekvens genom hela loppet och sträva efter en kort kontakttid i marken.

Jag har på träning som längst sprungit 2st 20km pass. Den första gången var med Mohamad Hassan (som arrangerar Uppsala Kulturmaraton) förra året i februari på en Hälsomässa i Uppsala. Det var då jag fick höra om hans framtidsplaner för Uppsala Kulturmaraton. Otroligt inspirerande! Andra gången var i vintras och första gången jag sprang en halvmara var den 14 maj på ett träningspass som vi arrangerade med Uppsalalopp.se. Då sprang vi den första halvan av Uppsala Kulturmaratons bana.

En vacker men otroligt utmanande bana
I tisdags, på nationaldagen, var det dags för Ekebyloppet. Väderprognosen lovade fantastiskt väder så förutsättningarna för ett härligt lopp såg bra ut. Jag visste inte exakt hur banan gick men jag hade hört att det var varierat underlag med kuperad terräng. På flera delar av banan skulle man även springa på spångar.

Ca 30min innan start körde jag igång med spiral stabilisering i ca 15-20min tillsammans med flera löpare från våra löpgrupper. Vi mjukade upp kroppen och aktiverade löparmusklerna, de spirala muskelkedjorna, inför start. De sista minuterna passade vi på att ta lite bilder för att sedan leta oss vidare till starten.

Här är en del av I’m a runner’s team. Vi har precis förberett kroppen inför start med spiral stabilisering.

Mohamad Hassan, Malena Ranch från Uppsala Kulturmaraton och min kollega Gusten Johansson är superladdade inför starten på Ekebyloppet 2017.

Starten gick och jag försökte hitta in i ett behagligt tempo. Den första delen av banan var flack och efter ca 5km tog vi oss in i terrängen. Jag gillar att springa på plant underlag för där känns det som om jag har bäst kontroll på löptekniken. Men det är en härlig känsla att springa i skogen också. Det gäller att vara uppmärksam på ett annat sätt. Jag höll på och vurpa vid ett par tillfällen. Jag sprang i mina Vivobarefoot och det hade regnat mycket dagen innan så det var lerigt i skogen. Att springa på spångar med leriga platta vivobarefoot var inte det klokaste. Det blev otroligt halt. Efter skogspartierna kom vi ut på fälten. Benen kändes mycket möra och jag började bli nervös på om jag hade gått ut för hårt. Jag började scanna av tekniken och märkte att jag börjat ta långa steg och börjat svanka i ryggen. För att minska belastningen på benen och skynda på återhämtningen hjälpte det mycket att korrigera tekniken. Jag kortade ned stegen, minskade kontakttiden i marken och sträckte upp. Bara efter några steg kändes det bättre i benen och jag kunde landa med foten bättre under kroppen. Löpsteget flöt på igen. Via löpanalysutrustningen vi jobbar med (motion metrix) ser man tydlig skillnad i energiåtgång samt ledbelastning när vi landar med foten under kroppen och håller en god frekvens (gärna över 180steg/min) och det blev extra tydligt idag. Ju längre in i loppet ju mer behövde jag vara observant på steglängd och frekvensen i steget. De sista två kilometrarna var hela kroppen mör och när jag började skymta mållinjen kändes det så häftigt. Jag vara bara några 100 meter från att klara min första halvmaraton. Jag slutade på en tid 1.38.48 vilket var långt över min förväntan men det härligaste av allt var att kroppen orkade hålla tekniken längre än vad jag trodde jag skulle klara. En fantastisk känsla!

Fullt fokus mot Uppsala kulturmaraton
Under 3 månader gäller det nu att bygga på träningen och få mer mängd för att klara Uppsala kulturmaraton den 8e september.  Här kan jag inte jämföra mig med några tidigare tider och kan istället bara njuta av upplevelsen, att springa genom Uppsalas vackra natur. Därefter byter jag fokus till kortare sträckor för att se om det går att få en inomhussäsong med den här kroppen!

Efter loppet fyllde vi på med energi och hade 5 kamp. Vinnarna vann startplats till Midnattsloppet i augusti, Malena och Mohamad tog hem vinsten, men det var jämt in till sista stund. En utslagstävling avgjorde det hela. Stort grattis! 

I denna tävling fick man ta 1-3 pinnar på. 20 st pinnar totalt och den som tar sista pinnen förlorar.

På denna tävling satt de ihop via två snören. De som kom loss först vann.