Yearly Archives: 2013

Mål

Igår när jag satt på upptåget påväg hem från jobb och julmiddag med järngänget i Gävle måste jag säga att det var med ett leende på läpparna. Att jag har fått jobba på denna klinik i snart ett år, med mina underbara kollegor gör att jag känner mig lyckligt lottad. Som du säkert också känt någon gång så kommer de dagar där inget funkar och och man vill bara att dagen ska ta slut. När dessa dagar kommer är jag aldrig ensam på kliniken. Det finns så mycket glädje och värme på jobbet bland kollegorna att även de tuffaste dagarna inte känns så tuffa. Så fina människor med så mycket kärlek och omtanke i sig som dem delar med sig av.
Alla dagar kan inte vara lätta, utan ibland kommer det dagar där jag känner mig otillräcklig och hjälplös med patienterna. Det kan vara att jag har haft en patient under en tid och provat flera olika behandlingar men som trots detta inte blir så mycket bättre. Patienten sliter o sliter men står bara och trampar på samma ställe. Detta kan vara frustrerande och se och dessa gånger önskar jag att det räckte med en stor kram och så försvann patientens smärta, i alla fall för en liten stund, eller för en dag. Ungefär så som när askungen fick sin bal på slottet.
Att pat bara för en dag skulle kunna få vara smärtfri och kunna få göra det som den älskar utan att känna någon smärta, det skulle jag tycka var en underbar julklapp att ge bort och jag skulle vilja ge det till alla som behöver. Detta är säkert något du också upplevt och i dessa lägen är det svårt att veta vad man kan göra, när det känns som man har provat allt, och då menar jag verkligen allt och man har nästan vänt in och ut på sig själv för att komma fram till något smart. Det gör ont i hela mig när jag känner att jag gjort allt jag kan och patienten fortfarande har ont.

Men… jag har börjat se mer realistiskt och börjar förstå att jag kanske inte kan få alla bra, det kanske bara inte är möjligt. Trots att jag innerst inne någonstans kanske vet att detta kommer blir svårt så ligger det ofta så djupt att jag vill hoppas och tro att alla kan bli bra. Här kommer vi dock till nästa fråga då jag tycker att ”bra” är lite av en definitionsfråga och ”bra” behöver inte alltid betyda smärtfrihet.
Det kanske inte går att få en patient som har haft smärta i över 20 år smärtfri. MEN det är här det viktiga kommer. För en sekund kan jag verkligen känna en uppgivenhet då ingenting fungerar och smärtan blir oförändrad. Men det är här jag tror det blir fel. Det är här det är viktigt att se till situationen och vart patienten är idag. Att vi pratar samma språk och jobbar efter samma mål. Att min målsättning är samma som patientens!
Har patienten som mål att bli smärtfri på en vecka vet jag direkt att det inte är realistiskt om hon haft det i 20 år. Eller att jag som sjukgymnast går in med en målsättning att patienten ska bli smärtfri och patientens önskan är bara att få ett inspirerande träningsprogram då smärtan är något hon lärt sig leva med och inte bekymrar henne. Att vara på samma plan kan minska risken för förvirring, uppgivenhet och långa behandlingsserier. Det är därför viktgt att förhandla och se till att vi är på samma plan innan behandlingen sätts igång. Precis som målsättning i träning är viktig för att nå nya resultat.
Med en patient som gått med smärta länge tror jag också att det är bra att ta det stegvis och se på svaren hos patienten. Jag kanske inte kan få patienten smärtfri så som hon var för 20 år sedan men jag kanske kan få denna dag, just denna dag bättre än dagen igår. Sen vid nästa besök kan jag få patienten bättre än dagen hon hade för en vecka sen osv osv. Att få patienten att känna en skillnad från idag mot igår har betydelse och kan ge tillräckligt med motivation att orka möta nästa dag. Ibland kan ett skratt eller ett leende från besöket göra stor skillnad, så glöm inte att ge ett värmande leende mot varandra. En sådan liten gest kan betyda mycket, eller varför inte ett hej!

…Okej jag känner att jag svävar iväg lite här… Det jag vill komma till är att det är viktigt med realistiska mål med både patienter men även med din egna träning. Utan detta är det lätt att fastna och stå och trampa på samma ställe och inte känna att man kommer någon vart. Uppgivenhet och en känsla av att man bara vill ge upp. Dela upp ditt stora mål med delmål på vägen för att känna att du är på rätt väg. Dela med dig av dina mål och få stöttning av omgivningen…och våga ha stora mål! Det är du som sätter dina gränser.

Det andra jag ville komma till är att inte glömma uppskatta de som du har runt dig och visa hur mycket de betyder. Vänner och fina människor växer inte på träd. Ta hand om varandra och sprid kärlek ❤️

20131213-114214.jpg   20131213-114206.jpg20131213-114214.jpg

Löpteknik

Igår åkte jag till gymmet för att köra en timme löpteknik. Jag tycker att dessa pass är mycket givande för min utveckling i teknik och även i koordination. I detta pass får man även med bra stabilitetsträning av fot, knä, höft och bäcken vilket då även skulle kunna ses som ett skadeförebyggande pass.

Jag började passet med att springa 10min på löpband. Därefter fortsatte jag uppvärmningen med dynamisk rörlighet. Vid dynamisk rörlighet gick jag igenom en övning för respektive muskelgrupp i rygg samt nedre extremitet, det vill säga höftböjare, baksida lår, framsida lår, in- och utsida höft, vader samt länd- och bröstrygg.
Därefter stod benpendlingar på agendan framförallt för att mjuka upp höfterna.
Största delen av passet bestod sedan av löpskolning med alla möjliga kombinationer. Löpskolningen tycker jag är något som gör att löptekniken och effektiviteten i löpningen blir mycket bättre. Jag ser hos de aktiva stora skillnader i löpsteget efter en period av löpskolning.
Något som jag gillar att lägga in i slutet av löpskolningen är olika stegkombinationer över koner. Igår genomförde jag även hopp över dessa, jämnfota hopp och enbenshopp. Det är viktigt att inte överdriva antalet hopp till en början då detta är slitsamt. Jag körde 3x12st hopp / övning. Känn efter vad som passar dig och känn hur kroppen svarar dagarna efter då det ibland inte känns något på själva passet men dagen efter kan man knappt gå på grund av träningsvärken. Ett litet tips där är även att undvika vara på tå under hoppen. En spetsig häl mot marken är självklart att undvika men att få i hälen mot marken utan att få spetsigheten är fördelaktigt för att inte vadmuskeln ständigt ska vara i kontraktion. Då ökar risken för överbelastningsskador rejält. Kom även ihåg att stegra antalet hopp vecka för vecka mycket långsamt samt ha gärna ett par dagars vila innan nästa hoppass.
Innan nedvarvning körde jag ca 10min häckskolning vilket är mycket effektiv höftstabilitetsträning. Här går det precis som i löpskolning att variera stegkombinationerna på flera olika sätt.
Jag avslutade passet med att köra foamroller på fram- och baksida vad då mycket hopp sliter lite extra på dessa muskler.

Idag när jag traskade bort till gymmet var det otroligt vackert ute. Så lycklig att jag hinner med och va ute lite under dagen för att fånga lite dagsljus och sol. Framför allt en måndag. Det har inte hänt en enda gång under hösten. Otroligt lycklig tjej som nu kommer somna in med en och en annan öm muskel 🙂
Kram till er!

20131209-230957.jpg

20131209-231009.jpg

Gröt

Gröt till frukost kan vara bland det bästa jag vet. Det är enkelt, det går snabbt och det går att göra i så otroligt många varianter. Jag tänkte prova mig fram och se vilka ingredienser som jag tycker är godast. I dagens gröt använde jag detta:

Morotsgröt:
Fiberhavregryn ca 2 dl
Ägg 2st
Vatten ca 3 dl
Morot 1st medelstor
Honung 1 msk
Kanel ca 2 tak

Lindas betyg: 3/5 stjärnor

20131209-112521.jpg    20131209-112512.jpg